Sorry bro.
Snöflingorna faller sakta mot marken medan hon ser ut i mörkret och försöker utskilja konturerna av hans ryggtavla som långsamt försvinner.
Asså fett laim! Jag kände för att vara lite filosofisk men det gick ju inte så bra. Jag väljer ändå att publicera det för att låta er få läsa min fina lyrik.... heter det så? Jaja, ni får ta del av min okunnighet också.
Kommentarer
Trackback
