Annelis

Spanien var så jävla underbart! Vi var 8 pers i en liten lägenhet så det blev lite tjafs men det var fan inte mycket så man glömmer snabbt bort det. Annars spenderade vi tiden med att sola, bada, äta, spela kort och bara chilla. Vi hängde en del på den engelska puben Rocky's också, trode innan att vi skulle ut och dansa en del men det blev lixom aldrig av, pluss att det var så varm att det inte kändes nödvändigt.

Dagen har varit sjukt mysig! Alla vi som ska åka till Spanien träffades idag för grillning och kubb, vi satt och prata åt och skratta innan vi började med kubbet då vi körde killarna mot tjejerna och tjejerna vann i bäst av tre... :) Sen började det regna så vi plockade ihop för att dra hem till Angelica men innan vi han fram började det spöregna så när vi kom fram blöta (Jag och Sandra hade en asbra filt som praply så vi var inte lika blöta som de andra) och kalla knarkade vi te medan vi spelade spel och åt kakor.

För nästan en vecka sedan tog jag studenten. Jag var varken glad eller ledsen den dagen, jag kände inte så mycket över huvud taget, det vara bara overkligt. Vid två tillfällen kände jag väl lite sorg och fick lite tårar i ögonen. Den första var när rektorn och hans sånggrupp sjöng en fin liten sång för oss om hur vi skulle gå vidare och de skulle stanna kvar och den andra gången var när vi i början åkturen med flaket åkte förbi Allan, vår handledare, och när jag såg honom stå där leendes med kameran i högsta hugg tänkte jag att det kanske är sista gången jag ser honom. Han har varit klassens vägvisare i två år, han har överröst oss med munkar och diverse annat mumsigt, han har fått oss att nästan trilla av stolen för att vi skrattar så mycket och han har fått mig att plugga hårdare i ämnen som jag inte varit motiverad i. Jag tänkte att nu är det slut, jag kanske aldrig med kommer att träffa honom och det fick mig nästan att börja gråta. Men jag skakade av mig det, ett flak där man